Migrationsverkets orättvisa behandling av konvertiter

Sverige har utvisat hundratals konvertiter till länder där konvertiter förföljs. Konvertitutredningen från 2019 visade att två tredjedelar av afghanska asylsökande som har döpts och blivit medlemmar i svenska församlingar fick avslagsbeslut från Migrationsverket.

Utredningen visade även på stora regionala skillnader mellan Migrationsverkets olika kontor – något som tyder på rättsosäkerhet. Migrationsdomstolen bekräftade Migrationsverkets beslut i 81 procent av fallen. Nämndemännen röstade väldigt olika beroende på vilka partier de tillhörde – sverigedemokrater röstade för avslag i 93 procent av fallen medan vänsterpartister enbart gjorde det till 15 procent. Detta innebär att rättsosäkerhet råder i Migrationsdomstolen eftersom asylsökande inte kan påverka vilka partier nämndemännen tillhör.

Utredningen kom fram till att ”Migrationsverkets beslut ofta är godtyckliga och rättsosäkra och i strid med gällande rätt, internationell rätt och mänskliga rättigheter.” Den kunde inte finna någon innehållslig skillnad mellan berättelserna från de som fått bifall och de som fått avslag, däremot skiljde sig Migrationsverkets motiveringar till besluten åt genom att de som fick avslag inte bedömdes kunna reflektera kring sin tro – och därmed inte ansågs ha någon. 

Avslagsbesluten hänvisar ofta till att den asylsökande inte kan svara på kunskapsfrågor om kristendomen utan någon vidare hänsyn till personens ålder, utbildningsnivå eller ens om han/hon kan läsa och skriva. Konvertitutredningen slog fast att ”det snarare är den intellektuella kapaciteten än tron hos konvertiten som bedöms.” 

2021 gjordes Konvertitutredningen 2.0 som visade att problemen kvarstår och att tusentals konvertiter har fått avslagsbeslut av Migrationsverket.

Kunskapsfrågor som har ställts till asylsökande konvertiter inkluderar ”Vad är förbjudet enligt kristendomen?”, ”Kan du berätta lite om vad som står i Matteus 10:34?” och ”I vilken del av Bibeln står Fader vår? Har det något nummer?”.

Micael Grenholm gjorde tillsammans med Andreas Lundström ett test vid namn ”Är jag kristen nu?” där vem som helst fick pröva att svara på tolv av Migrationsverkets frågor. När över 200 000 unika användare hade tagit testet hade färre än 500 fått mer än 60 procent rätt. Pastorer, teologer och biskopar misslyckades med att svara rätt på flera av frågorna.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer medgav att Migrationsverket har trampat snett i konvertitärenden och att kunskapsförhör inte ska användas – ”då är det någon tjänsteman som gör fel”. Trots detta försvarade han de hundratals utvisningar av konvertiter som har skett på grund av kunskapsfrågor med orden ”vi bedömer att de inte är konvertiter, för då skulle vi inte ha utvisat dem”. 

I skrivande stund används fortfarande kunskapsfrågor av Migrationsverket, vilket leder till att personer som präster, pastorer och teologer kan intyga är genuina kristna får utvisningsbeslut till länder där de kommer förföljas. Författaren har tagit del av flera dussin berättelser från dessa konvertiter. De har influerat porträtteringen av karaktären Hossein i denna roman. Som exempel kan nämnas:

  • Jahwar som blev kristen efter att ha sett Jesus i en syn men som Migrationsverket bedömde saknade kristen tro då han inte kunde beskriva treenigheten tillräckligt väl.
  • Söndagsskolläraren Abbas som utvisades till Afghanistan medveten om att han aldrig kan vara öppen med sin tro där – ”annars är det hejdå till livet” sa han till tidningen Sändaren. Han förföljdes där av myndigheterna men lyckades sedan fly landet en andra gång.
  • Isak som blivit straffad med 150 piskrapp i Iran på grund av sin kristna tro. Han är född med vattenskalle och har ungefär samma mentala kapacitet som en femåring men deltar aktivt i gudstjänster. Migrationsverket gav honom avslag med motiveringen: ”Du kan inte till exempel berätta vilken gren av kristendomen som du tillhör, syftet med dopet för kristna, eller vad som är centralt för läran.”
  • Latif som utvisades från Sverige till Afghanistan och där blivit misshandlad och dödshotad flera gånger. ”De slog mig och sparkade mig så tänderna gick sönder och läpparna sprack. […] Mitt liv är i fara och jag kan inte bo här”, sa han till tidningen Dagen.

Afghanistan och Iran är några av de farligaste länder för kristna att befinna sig i. Att Sverige utvisar unga människor till förföljelse är inget annat än en moralisk och humanitär katastrof.